I väntan på Advent

Jag hade för mig att just ordet Advent betydde "väntan" men så är det tydligen inte alls. Det kommer av latinets ord för ankomst (Herrens). Så tji fick jag. Min konfirmationspräst måste vara mäkta stolt över sin lärjunge.

Hur som haver är jag laddad till tänderna inför advent. Inte pga herrens ankomst, utan mer för att det är så mysigt med ljus, glögg och pepparkakor. Jag har en hel kartong med adventsprylar ute i garaget som bara väntar på att bli uppackade avdammade och placerade i hyllorna. Och i helgen rotade jag fram allt möjligt pynt från min gamla garderob i flickrummet plus att jag har handlat lite nytt. Detta går förstås emot alla mina principer nycker om återbruk, men eftersom vi har något fler fönster i år än tidigare, så har jag varit TVUNGEN att slösa både på vår miljö och våra pengar. Jag vill gärna ha adventsstakar till alla fönsterbrädor och julstjärnor eller liknande att hänga i fönsterna. Många stakar blir det... 

Provpyntat lite...

 

Jag har dessutom inhandlat en adventskalender till TV och radio och min mor har köpt chokladkalendrar till tjejerna. Svårt det där tycker jag. Godiskalendrar. Jag vill absolut inte att mina barn ska äta så mycket godis när de är så här små. Jag menar, varför "påtvinga" en 3-åring socker varje dag bara för att det är december när hon inte ens frågar efter det? Men där är vi olika, min man och jag. Han tycker:
"- Såklart att barnen ska ha chokladkalender i december!"

Så när min mor, väldigt respektfullt, frågade oss om hon fick köpa två kalendrar till tjejerna så sa jag "njaeeea". Men mitt otroligt tydliga, icke att missförstås "njaeeea" plus min mans "Självklart!" tillsammans med min mors goda vilja blev till ett JA. Chokladkalendrar it is (till tjejernas stora lycka)!

 
(För?) tidigt inhandlad TV-kalender (oktober) eftersom de var slut i november förra året.
 

Vet inte om jag vågar skriva detta, men jag har faktiskt redan tjuvstartat pyntandet. Nu blir nog min mor lite ond på mig...Inte kan man väl tjuvstarta adventspyntandet!? Så är jag inte uppväxt. Var högtid har sina traditioner och specifikt pynt som ska stå på en bestämd plats år efter år för att tas bort så snart den högtiden har sprungit förbi. Sådetså.

Jag måste erkänna att jag tycker likadan i det mesta, men just i år, första året med eget hus, ger jag blanka fasen i det. Pyntat va´re här! Och mer finns det att sätta upp. Så om älskade Advent skulle bestämma sig för att ankomma tidigare i år, så är den varmt välkommen!

 
Smygpyntat - men jag tror faktiskt att dessa slingor kan passera som icke-adventspynt 

 

Jag känner dessutom att det kanske vore på sin plats med ett kyrkobesök nån Adventsdag så att tjejerna får ett litet hum om varför vi faktiskt firar jul och advent. Inte för att vi är jättekristna, men barnen är döpta av en präst och vi vigda av dito. Vad de vet är att Jesus är en sjysst kille som bor i himlen och har skägg och långt hår precis som deras farbror J. När vi var på dop i augusti, blev lillasyster alldeles salig när hon trodde sig se Jesus. Det var organisten som satt högt där uppe och spelade... Som sagt, hög tid för ett kyrkobesök. Amen.

 

Jesus eller organisten?