En ode till förskolan

Föräldrar som haver barnen kär
Hyllar förskolan som finns så när
Pedagoger med tålamod så bra
Tar hand om våra barn vareviga da´
Vart barnen sig än i sandlådan vänder
Torkar de snor med sina händer
VAB kommer, sjukdom går
Den som friska barn har, lyckan får
Amen

Tacka vet jag förskolan och pedagogerna som tampas med våra älskade, underbara, söta, fina, energiska monster barn varje dag! Jag är inne på dag fyra nu med alldeles för friska barn som inte får gå till förskolan pga. 48 timmar inte än har passerat sen senaste sjuksymptom (=smittorisk).

Tjejerna klättrar på väggarna här hemma. De är trötta på varandra. Jag är trött på dem. De är trötta på mig och gnäller för att de inte har någon att leka med. Mellis ska fixas, frukt ska delas, lunch ska lagas, rumpor ska torkas och detta samtidigt som jag halvhjärtat försöker jobba. Jag är ju ny på jobbet och en VAB-dag kanske inte riktigt imponerar på chefen så jag biter ihop.

Har förvånansvärt nog lite svårt att koncentrera mig eftersom det låter som att tjejerna ska riva hela huset, alternativt ta kål på varandra. Det utspelar sig just nu nån slags gladiatorkamp på ovanvåningen och jag hör illvrål, skrik, dunsar och morrande. Undra om jag borde gå upp och avbryta det hela eller löser de det själva tro?

Oj, nu blev det tyst. Alldeles för tyst. Bäst att kolla så att de fortfarande lever. Over and out.