Jag vet inte vem som var mest stolt. Jag eller storasyster. Igår var vi på skridskodisco med några vänner och det är första gången som storasyster åkte skridskor med riktiga skridskor på fötterna. Hon har åkt på skorna eller i pappas famn fler gånger, men nu testade hon skrillorna själv.
Hon var verkligen som Bambi på hal is och jag hann flera gånger tänka:
"- Undra hur många sekunder det kommer ta innan hon ger upp och tjurar vid sargen."
Men de tankarna fick jag minsann äta upp.
Jag har aldrig. Och då menar jag a l d r i g sett henne så målmedveten! Och för varje vurpa hon gjorde, så blev hennes blick än mer beslutsam. Jag stod där, beredd att torka hennes tårar och trösta, men jag fick aldrig ens chansen. Hon bara körde! Efter nästan två timmars åkande fick jag praktiskt taget släpa henne av isen och lova att vi snart skulle åka skridskor igen. Det är verkligen kul att hon har hittat nåt nytt som hon verkligen gillar! Med en gammal hockeyfarsa, så ser hennes framtid som skridskoprinsessa lysande ut! Denna mamman kunde inte vara mer stolt! "That's one small step for the girl, one giant leap for her mum"...
Lillasyster ville också åka Med "hjälparen"
Utan "hjälparen" Lillasyster drog iväg (som vanligt)
Kompisar på isen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar