Pedant eller inte pedant?

Jag slötittade på det mycket underliga programkonceptet "Fest hos Bagge Wahlgren" igår och reagerade över att Niklas Wahlgren skrattade åt att Hasse Aro sorterar sina kryddor i bokstavsordning och skjortor i färgordning. Vadå? Det är väl klart man gör, tänkte jag. När Hasse erkände att han var en pedant, så tänkte jag i ungefär en sekund om jag kanske också skulle kunna klassas som pedant. Men jag kom snabbt till insikt att så var det ju inte alls. Inte ens i närheten. Jag är då definitivt inte är någon pedant. I det stora hela. Snarare tvärtom. Men när det handlar om vissa enskilda saker, så är jag näst intill manisk. Så jag började tänka på mina små egenheter.

- Kryddburkar i alfabetisk ordning. Yes.
- Colour coordinated wardrobe. Absolut. Även om de inte alltid är strukna.
- Färgkoordinerade böcker i bokhyllan. Såklart.
- Glas & tallrikar på sin speciella plats i skåpet. You bet!
- Kuddar och filtar i soffan fluffade och ihopvikta. Japp.
- Hålla deadlines och leverera bästa tänkbara resultat till kund/samarbetspartners. Alltid.
- Datum och födelsedagar. Som en levande almanacka.

                                             A-Ö                                          Färgglatt var det här...eller inte.

Kanske inte så svårt att färgkoordinera garderoben när man inte har några färger att koordinera. Varken vitt eller svart klassas väl som färg?

 

Sen i övrigt är det väl lite sisådär med ordningen. Med papper kör jag högtekniken. Men ändå vet jag precis i vilken hög just det där pappret ligger. Ok, jag erkänner. Ibland springer jag runt som en yr höna och letar en liten stund, men då brukar det sluta med att det faktiskt låg där jag trodde från början. Jag har t o m koll på mina miljarders post-itlappar. Tro´t eller ej.

Full koll på lapparna!

Kläder kan lätt staplas på högar i väntan på att de ska få bli upphängda på sin rätta plats i garderoben eller invikta i lådorna. Ibland blir kläder liggandes i väntan på att bli strukna. Då kan de tyvärr få vänta länge.

Köket lämnar jag så ofta jag kan till min man eftersom han helt enkelt är grym på att städa kök! Fjäsk, fjäsk! Vi kompletterar varandra väl. Jag lagar mat och skitar ner - han äter maten och diskar upp. Jag arbetar kreativt i köket. Väldigt kreativt.

Jag har faktiskt hört att oordning i ens omgivning visar på kreativitet och brukar reflektera ett organiserat inre. Det uttrycket grundar sig säkerligen i vetenskapligt insamlad fakta och år av studier. Så måste det vara. Jag måste vara "zen" personifierad.

Det känns också som att min selektiva o/ordning gått vidare till mina ättelägg. Ta storasyster t ex, hon har minutiös koll på sitt rum. Inte en pinal får vara på golvet och Barbiedockorna måste vara på sin plats. Men papper och kläder däremot. I högar. Hennes hjärna verkar funka som min. Vad gäller lillasyster, verkar hennes hjärna helt ha hakat upp sig på total oordning. Alltid och jämt.