Häromdagen snubblade jag in på Psykologiguiden och läste något väldigt intressant:
"Åldern mellan 2-3 år brukar kallas för frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen".
"Åldern mellan 2-3 år brukar kallas för frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen".
Huvudet på spiken. Fler än en gång på senaste har vi varit på väg att kontakta en exorcist.
Jag läste vidare. "Att barnet prövar sin vilja och övar sig på att uttrycka den är nödvändigt
för att hon ska utvecklas och mogna. Men det kan vara väldigt arbetsamt att vara
förälder till en 2-3-åring."
No shit Sherlock! Hear, hear!
No shit Sherlock! Hear, hear!
"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv,
öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det
bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som
förälder".
Tell me about it. Vi tvättar badrumsgolvet minst en gång per dag eftersom lillasyster visst kan tömma pottans innehåll i toaletten själv. Tur att man enkelt kan spola av med duschslangen.
"2-3-åringen kan vara självsäker och kaxig, men behöver också få vara liten
och behövande. Humöret kan svänga snabbt. Sömnstörningar är vanliga. Barnet
behöver ofta sova i föräldrarnas sängar igen."
Känns också igen.
"Kroppen och rörelserna har utvecklats. Barnet lär sig springa, hoppa jämfota,
stå på ett ben, gå på tå, gå baklänges, gå i trappor med ett ben på varje steg.
Mycket aktivitet och livslust."
Japp, att härma Pippis "1,2, 14, 5" och gå baklänges samtidigt, övas det flitigt på här hemma med en hel del blåmärken som resultat.
Och avslutningsvis:
"Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande."
Que? Nu hänger jag inte riktigt med. Say what? Lugnare och mindre provocerande efter 3 år? Antar att vår lilla oslipade diamant glömt att läsa sista raden i psykologiguidens kapitel om barn 1-3 års utveckling. Det får bli godnattsagan ikväll.
Japp, att härma Pippis "1,2, 14, 5" och gå baklänges samtidigt, övas det flitigt på här hemma med en hel del blåmärken som resultat.
Och avslutningsvis:
"Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande."
Que? Nu hänger jag inte riktigt med. Say what? Lugnare och mindre provocerande efter 3 år? Antar att vår lilla oslipade diamant glömt att läsa sista raden i psykologiguidens kapitel om barn 1-3 års utveckling. Det får bli godnattsagan ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar