Jaha, det är väl bara att inse att det är så här det kommer vara framöver. Jag får gå två meter bakom dottern på stan med plånboken i högsta hugg. Det blir väl det enda sätt jag kan umgås med henne framöver. Nej då, så illa hoppas jag inte att det kommer bli.
När jag frågade henne vad pinsam betydde, så kunde hon inte riktigt förklara det. Antar att hon hört det på TV eller på förskolan och tyckte att det passade i sammanhanget när jag tramsade mig lite. Och det var väl i och för sig helt korrekt. Jag borde vara stolt över henne som snappat upp ett svårt ord och använt det i en mening. Bra jobbat, döttra mi!
Än är hon bara 5 1/2 år, men redan kan jag se tendenser till 6-åringen komma smygande. Enligt Psykologiguiden (min nya bästis) är 5-årsåldern lugn och harmonisk medan 6-årstiden blir betydligt stormigare. Det är som om barnet får en stark oro i både kroppen och i själen. Känslolivet åker berg- och dalbana. Eftersom guidens beskrivning av 3- och 5-åringen stämmer så väl, är det väl bäst att njuta av lugnet före stormen nu då.
Jag har hört från vänner med 6-åringar, att de blir till små tonåringar med humörsvängningar som heter duga. Kan säga att jag fick smaka på den varan idag vid lämning på förskolan. Ena sekunden var storasyster superglad och nöjd för att i nästa sekund ge mig en blick svartare än natten för att till sist bryta ut i Lille Skutt-tårar. Sen var det över. Både jag och pedagogen såg ut som två fågelholkar. Vad hände där?
Vi går en spännande tid till mötes. Bäst att bunkra upp med vin så att vi klarar av att rida ut stormen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar