Inte utan min smart phone

Min man hade oturen att tappa sin iphone i golvet i förrgår och den verkar ha flippat ur helt. Ingenting gick sönder utanpå, men tydligen inuti. Den är kaputt. Som tur var hade han en gammal trotjänare i gömmorna. En gammal hederlig Ericssontelefon. En som man inte kan kolla text-TV på, inte överföra pengar på, inte VAB:a på, inte instagramma på, inte läsa nyheterna på utan bara ringa och sms:a med.

Vadå, b a r a ringa och sms:a med en telefon? Jo men visst, innan smart phonens inträde för en sisådär 5 år sedan, så var det just det man hade telefoner till, att ringa och sms:a. Och ca 15 år innan dess var det inte ens givet att man hade nån mobiltelefon. Man skulle vara glad om man hade en bärbar hemtelefon eller åtminstone en knapptelefon och inte snurrskiva.

Tänk att smart phonen har blivit så oumbärlig i våra liv. Med den nya tekniken är vi alltid uppkopplade och ständigt tillgängliga. Vi kan göra bankaffärer, kolla löprundan och använda kartor/GPS i vår smart phone. Vi kan nås var som helst och med en smart phone förväntas vi svara på sms och mail när vi sitter i bilen, i pausen på teatern, på semestern. Ja till och med på toaletten. Smart phonen som var tänkt att effektivisera våra liv, har istället gjort oss stressade och beroende av den och alla dess appar. Riskgrupperna när det gäller mobilstress och mobilberoende är tydligen  ungdomar och yrkesverksamma människor mitt i livet. Antar att vi faller in under den senare kategorin. Skrämmande.

Hur som haver, när min man kontaktade mobilleverantören för att laga iphonen, fick han beskedet att en operation var uteslutet på denna "gamla" modell men erbjöd istället generöst en iphone 5 med 24 + 5 månaders bindningstid och förhöjd månadsavgift... Som hittat! Men vad gör man inte när man är beroende?

* Jag är precis lika beroende jag...