Släktet: Hantverkare

Eftersom vi har en liten smitare i familjen (guess who?!) bestämde vi oss ganska så direkt att vi behövde ett staket runt tomten. Inte så mycket för att hålla andra borta som att hålla de våra inne.

Nåt i den här stilen har vi tänkt oss

Även om vi bor längst bort på en återvändsgata med ett fritt fält och en skogsdunge bakom oss, så känns det tryggt att ringa in oss lite. Den första tiden i huset kunde grannarna bevittna ett blont yrväder enbart iförd blöja eller trosor springa gatlopp längs med gatan varje morgon. Och efter kom en svettig mamma i morgonrock eller en halvklädd pappa. Grannarna måste satt sitt morgonkaffe i halsen första gången och sen skrattet nästa gång. Vem vet, kanske att de tajmade oss till slut? Hur långt hinner det otroligt snabba lilla yrvädret innan en arg och halvnaken förälder får fatt i henne och generat bär hem den skrikande smitaren med ett fast grepp under armen?

 

Att smita eller inte smita? Det är frågan.

Nåväl, staket ska det bli. Vi måste bara hitta en hantverkare. Lättare sagt än gjort.
Flera har varit här och stegat, mätt, hmmm:at och offererat oss skyhöga priser för lite trä! Nu har vi precis fått rekommendationer om några som flera grannar har använt och resultatet ser mycket bra ut. Yes! De är dessutom prisvärda, men. Alltid detta men. De dyker inte upp. Till deras försvar, har de visserligen hört av sig och sagt att de inte kommer. Efteråt. Men det lovas runt och håller tunt.

"- Vi kommer förbi och tittar i helgen."
"- Vi kan börja på torsdag eller fredag i denna vecka."
"- Förresten, tisdag eller onsdag blir det."
"- Mer troligt onsdag."

Och så håller det på.

Undra om vi har nåt staket på plats innan tjälen kommer?