Inget ont som inte för nåt gott med sig

När vi som bäst kämpade för att hålla oss ovanför ytan i byggkaoset och turer med fukt- och försäkringsbolag, kom nästa kalldusch. Låt oss milt säga att säljaren inte var direkt medgörlig i denna process. Vi hade träffat honom en gång tidigare och då var han väldigt trevlig. Däremellan hade hela affären skötts av ett ombud samt advokat. Kanske skulle vi redan då anat ugglor i mossen, men det gjorde vi förstås inte.

Blåögda som vi var, förstod vi inte förrän efteråt, att vi hade att göra med en grovt kriminell person med goda kontakter i den undre världen. Utan att gå in på närmre detaljer, gjorde han vårt liv om än mer miserabelt. Vårt larmbolag blev förstås glada eftersom vi fick utöka larmsystemet och byta alla tänkbara lås och nycklar till alla dörrar i huset. Katching hos Securitas Direkt!

Nåja, efter att vi klippt alla band med säljarna och spelat plattfisk, lugnade det hela ner sig...bara för att ge plats åt nästa eld att blossa upp. Bokstavligen.

En solig vårdag, när jag tittade ut i trädgården såg jag 4-5 meter höga lågor som var på väg mot vårt hus i en väldans fart. Det brann så in i vassen - ha, ha! Det brann alltså i den torra vassen, och det blåste åt vårt håll. Egentligen borde jag väl tänkt "hjälp", men jag har bestämt för mig att jag tänkte:
"- Äh va tusan - inte mer! Jag orkar inte"

Nja, kanske lite "hjälp" också...och sen sprang jag och hämtade barnen hos grannen och satte våra och alla grannars barn i säkerhet - i vårt hus. Eeeeehh, hur tänkte vi där? Visst var vårt hur längst bort från branden just då, men den var ju på väg MOT OSS i rasande fart.

Eldpelaren i full fart mot oss

Släckningsarbetet med alla grannars vattenslangar var lönlöst och mitt i allt tragik och panik, ganska komiskt att se. De såg alla ut som män med förstorad prostata och en alldeles för vek stråle. Vattnet  tog helt slut. Men den fantastiska brandkåren kom snabbt till undsättning och släckte elden på ett kick. Ingen vet riktigt vad det var som startade elden. Det kan ha varit en glasbit i det torra gräset eller ett pojkstreck, vem vet. Huvudsaken och det mirakulösa var att ingen kom till skada fysiskt och att alla hus klarade sig. Måste ju erkänna att det var ett väldigt udda och speciellt sätt att träffa sina nya grannar på. Vad hände med det gamla hederliga snacket över häcken om gräsmattan och rätt stroller eller ett glas vin på altanen?

Behöver jag ens säga att jag var redo att flytta tillbaka till lägenheten i stan på studs? Långt bort från kriminella människor, vattenläckor och bränder.