God morgon, eller?

Finnes: Två trotsiga och labila pre teen-tjejer med ett sjuhelsikes humör.
Sökes: En vandrande pinne.

I morse fick jag erfara hur tonåren kan tänkas att bli. Gud hjälpe mig! Morgonen började så himla bra. Nästan lite för bra. Jag borde anat oråd.

 
Morgonmys i storasysters säng                           Klädracet gick smidigt

Rond 1
När vi var redo att klä på oss ytterkläderna, fick storasyster plötsligt ett utbrott pga att hennes nya fina byxor med silverstjärnor inte riktigt passade med någon klänning. Jag förklarade lugnt att det var jättesnyggt med den tunikan hon redan hade på sig och att klänning kanske passar bättre med strumpbyxor eller tights. Då åkte byxorna av och storasyster sprang omkring som en yr höna och letade efter passande klänning med tillhörande strumpbyxor eller tights.
Mamma 0 - barn 1.

Rond 2
Efter att den förvånansvärt samlade och lugna mamman sagt att hon får ha på sig vad som helst, bara hon kommer nångång, bröt storasyster ihop igen eftersom lillasyster var påklädd före henne.
Jo, men vad kan det tänkas bero på tro? Och så fortsatte det.
Mamma 0 - barn 2.

Rond 3
När båda barn var påklädda och på väg ut i bilen (den där mysiga skogspromenaden som vi hade planerat in på morgonen hanns inte längre med) kom mamman på att lillasyster inte hade kissat. På hela morgonen.
"- Jag är inte kiiiiiisseeeeenööööödiiiiii!" skriker lillasyster om och om igen medan den nu lite stressade mamman plockar ut henne ur bilen igen och går och låser upp huset igen, drar ner alla byxor och galonisar och sätter lillasyster på pottan till ljudet av,
"- Jag är inte kiiiiiisseeeeenööööödiiiiii!"
"- Men gör kisskollen i alla fall, så hjälper jag storasyster ute i bilen".
Mamma 1 - barn 2.

Rond 4
När den nu mycket irriterade och stressade mamman går ut mot bilen kommer till hennes förvåning en skrikande 3-åring med trosor, byxor och galonisar nere vid anklarna springande efter henne skrikandes,
"- Jag är inte kiiiiiisseeeeenööööödiiiiii!"
Och alla som har försökt springa med byxorna vid anklarna i gummistövlar vet hur det kan gå. Pladask, drattade lillasyster i backen med en bar rumpa i vädret.

Jag vet, dum mamma som fotar mitt i allt kaos

Tilläggas bör att under detta skådespel var halva gatan ute och på väg till jobb/skola. Alla smålog artigt och nån fällde en kommentar som drunknade i lillasysters skrik, men som jag tror handlade om barn och trotsåldern. Eller var det kanske om vår nya bil? Nåja, det får va vad det var.
Mamma 1 - barn 3.

Rond 5 (men den överlät jag över till de stackars pedagogerna)
Efter kisseriet (som fick Niagarafallen att blekna) kom vi i alla fall iväg för att stöta på patrull igen. Ingen av favoritfröknarna var på förskolan än och då brast det igen. Det sista jag såg när jag körde iväg var lillasyster skrikandes och sprattlandes på marken med två fröknar vid hennes sida.

Jämfört med denna morgon, tror jag att en match mot Mike Tyson skulle kännas en som en ljuvlig massage. God morgon eller hur var det nu?