De senaste veckorna har mycket gått snett med t ex min mans tråkiga läkarbesök och proverna därifrån. Vi har fått återkrav på ROT som vi gjorde i samband med vår stora vattenläcka i våras. Min mans mormor har åkt in på sjukhus, vår nya TV gick ju sönder, jag har fått besked att båda mina föräldrar ska opereras, bekanta har gått bort i cancer, en nära vän har fått hjärtproblem och ska opereras. Ja, allt elände verkar bara ha hopat sig.
Sen igår, mitt i allt, fick vi det fantastiska beskedet att min mans huvudröntgen visade positiva besked och att det "bara" var bihålorna som var rejält svullna!!! Men i jämförelse med våra värsta farhågor kändes bihålorna som en lättnad. Nu ska han träffa en specialist på det området som förhoppningsvis ska kunna hjälpa honom.
Då släppte helt plötsligt fler saker och vårt försäkringsbolag meddelade att de ersätter vår söndriga TV. Detta efter mkt tjat och gnäll med affären och tillverkaren Samsung som vägrade ta det som ett garantiärende trots att TVn i princip var ny. Det har orsakat oss en massa huvudbry och inre stress. Ännu en sak ur världen.
Igår snubblade vi dessutom över ett perfekt badkar som passade i vårt lilla badrum och vips så var det på plats. Ett steg närmre att kunna göra om vårt SPA till ett mer användbart TV/gäst/lekrum. Och allt detta på en och samma dag. Lyckan hade vänt.
Badkaret provbadades av hela familjen igår (inte samtidigt)
Trodde vi. Naturligtvis kan inte allt gå så bra. Kan det vara så att alla positiva händelser måste balanseras med något negativt? Igår gick nämligen vår tvättmaskin sönder. Vår nästan nya och sparsamt använda maskin (enligt den kriminella säljaren).
Attans otur!
Vi har knappt haft annat än otur sen vi flyttade in i huset. Det känns lite som att vi har öppnat Pandoras box som nu inte kan stängas. Kanske att huset är otursförföljt? Det gick ju inte så bra med den förre ägaren. Han gick i personlig konkurs.
Men så länge det är sakliga tingest kan man ju klara av det. Men om det är annat kärt som bekymrar en och så lägger man till allt vardagsjox som krånglar, då blir det tufft. Nåja, lite ork har vi allt kvar. Vi fick nytt liv igår i och med min mans besked så än är vi inte nere för räkning.
"Det kan va lätt, det kan va svårt, det kan va hårt. Men tillsammans starka vi är...". En textrad från vår Bröllopsvisa som min Far skrev till oss. Den stämmer väl in på vårt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar