Kalas, kalas och ännu mer kalas

Hela helgen har varit ett enda stort kalas! Storasyster var på kalas i lördags och för första gången sa hon helt apropå:

"- Mamma, du kan gå nu."

Aaaaaah, min lilla tös behöver inte mig längre! Inte alltid i alla fall. Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta än. Det är ju ett bra steg i hennes utveckling, men lite hugger det allt till i mitt mammahjärta att inte vara lika behövd längre. Nåja, jag kommer nog över den självförtroendeknocken också.

Sen tog pappa D tjejerna och for till våra trogna barnvakter farmor och farfar eftersom vi skulle ha några vänner över på middag. Det är så roligt att bjuda hem folk och skämma bort de efter bästa förmåga. Jag och min man är faktiskt ett riktigt bra team (tycker vi själva) när vi ska fixa kalas. Då är vi laddade till tusen och precis hur strukturerade som helst. Ända till slutet då det alltid, utan undantag, kör ihop sig. "-Om vi bara hade haft 10 minuter till", brukar det låta. Eller "- VARFÖR kommer gästerna så HÄR tidigt?" (i tid, vanligtvis). Fashionably late, är mitt måtto.

Denna gång var allt i fas när gästerna plingade på. Jag skulle bara mixa soppan till förrätten som sen skulle stå och puttra lite medans jag sippade på min champagne och minglade med gästerna. Trodde jag! Istället exploderade, eller imploderade vätskan i mixern och soppan sprutade ut över golv, väggar, tak och värdinnan. Skållande het soppa för att tillägga. Vi kunde bara delat ut varsin sked till gästerna och visat in de i tvättstugan och sagt:
-" Varsågoda att skrapa"

 

Men jag lyckades faktiskt rädda större delen av soppan, torkade upp det mesta av den till synes kräkkavalkad som såg ut att ha ägt rum i tvättstugan (halvmixad kantarellsoppa) och tog nya tag med mixern bara för att uppleva en exakt repris av det som nyss hänt. Jag trodde jag skulle svimma. Samtidigt hör jag att allt fler gäster kommer och min man häller upp bubbel. Men var är värdinnan? Jo då, i tvättstugan nedsprutad med en kräkliknande sörja som tydligen ska vara kantarellsoppa.

Nåja, det hela ordnade sig och alla fick en liten aptitretare till förrätt som tydligen var mycket god. Så då kan jag tycka att det t o m var värt lite skållning och skurning av tak.

Tada! En välmixad kantarellsoppa!

 

Till huvudrätt blev det min mans goda höstgryta med riktigt mört högrev. Sen en liten italiensk ostbricka och till efterrätt en chokladorgie med kladdkaka, nutellamousse och tryffel med Baileys´ tillsammans med glass och färska bär.

 

            Pecorino och Tallegio                          En något smält & stökig efterrätt som iaf smakade gott

 
Meny & dukning
 

Dagen efter passade vi på att ta en promenad i vuxentakt och fick för oss att vi skulle ta oss högt upp på en höjd för att kika ut över vårt hus. Inte den bästa idén med tanke på vår dagsform, men det gick.

 

                   Långt där nere ligger vårt hus                               Båtarna har tagits upp inför vintern

 

Sen for vi in till stan för födelsedagsfika för min mans bror där vi mötte upp med våra små töser. Så mysigt att få kramas igen. Som bekant saknar man inte kossan förrän båset är tomt...