Namnsdagar

Jag tycker att man ska ta varje tillfälle att fira. Att fira födelsedagar känns nog ganska självklart för de allra flesta men kanske inte att fira namnsdagar. För mig är det en precis lika stor självklarhet att fira namnsdagar som att fira födelsedagar. Att fira det namn som är unikt för just den individen. Att fira personen bakom namnet.

Vi har valt två ganska ovanliga namn till våra töser för att vi vill att de ska få vara ensamma om sina namn. Att ha ett eget namn. Inte vara en i mängden, utan att just hon ska vara förknippat med det namnet. Även deras andranamn är ovanliga, på gränsen till påhittade, och deras tredjenamn är traditionella släktnamn med rojalistisk anknytning som firas i Fruntimmersveckan.

När jag växte upp fanns det både en och två "Sara" i min klass, "Anna" flödade det över av för att inte tala om "Johanna". Alla typiska 70-talsnamn. Mitt namn var på den tiden ovanligt och det kändes både lite trist men mest bra. Jag var unik. Sen att man kunde rimma väldigt "roligt" på mitt namn är ju en annan femma.

Just därför kom vi överens om att våra barn skulle ha unika egna namn som de får vara ensamma om i klassen och som inte gick att göra fåniga smeknamn av eller rimma på. Det sista väldigt viktigt. Britta, Ulla och Tyra var alltså uteslutet...

Baksidan med att ha ett ovanligt namn är att det inte finns några beständiga namnsdagar. Båda tjejerna hade namnsdagar i almanackan förut, men de har tagits bort eller flyttats. Därför firar vi nu två namnsdagar på deras nästannamnsdagar - idag den 14 mars och igen den 28 mars.

Så hipp, hipp hurra för lillasysters nästannamnsdag idag! Fira det som firas kan - det är min filosofi!
Hennes namn är en vacker kortform av ett Tyskt namn som betyder "stark stridskämpe" och det passar henne som handen i handsken!

❤️ Vår lilla unika stridskämpe ❤️