Igår fick jag från ingenstans plötsliga nysatacker med tillhörande snor. Sånt där snor som bara rinner utan att man är medveten om det förrän det droppar ner i knät eller ännu värre, rinner ner på läppen. Euuueu!
Igår kväll var jag ynklig ska ni veta och idag är det inte mycket bättre. Det känns som om det sitter en liten en och bankar med en hammare på min högra tinning.
"- Ta en tablett", uppmanade mannen. Men det är ju just det, jag AVSKYR att ta tabletter. Vill inte stoppa i mig en massa konstiga substanser om det verkligen v e r k l i g e n inte är nödvändigt. Om jag har fött två barn utan mer smärtstillande än sterilt vatten, så ska jag väl kunna stå ut med lite huvudvärk. Så resonerar jag.
Förkylningen är inne på dag två och jag lever efter devisen "förkylning är över på max tre dagar", men i ärlighetens namn har den sällan stämt. Men hoppet är som bekant, det sista som överger människan. Laddad med näsdukar i överflöd kämpar jag emot förkylningen efter bästa förmåga. Funderar på att testa på en huskur och knapra rå vitlök, men vid närmare eftertanke, SÅ sjuk är jag nog inte.
Imorgon är det den tredje sjukdan. Hoppas den sista!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar