Kamikazeuppdrag

Att handla med barn kan ibland kännas som ett självmordsuppdrag. Varför lurar man sig själv varje gång med att tro att IDAG blir det säkert bättre? Det blir det aldrig. Eller i alla fall väldigt sällan.

Igår utmanade vi ödet rejält och tog med oss tjejerna på FREDAGShandling på ICA. Puh! När två väldigt små människor springer omkring med egna små vagnar i en väldans fart bland en massa fredagsstressade människor blir det svettigt värre för oss föräldrar!

Men vi kom hem med både barn och det mesta av matvarorna på listan så det kändes bra.

Tjejerna tog täten

Idag gav vi oss på det igen! Att vi aldrig lär oss! Vi åkte till en byggvaruhandel för att köpa lite smått och gott. Oj va många gångar det finns att springa vilse bland där. Och oj va man kan skrika högt när mamma och pappa sätter fast en i vagnen.

Ett tag trodde jag att några andra lördagsshoppare skulle ringa soc.
"- Vet hut! Spänna fast ett stackars litet barn i en vagn på det där viset när hon gråter och protesterar högljutt".
"- Jo förstår du lilla tanten, det är för att jag vill komma hem med lika många (och helst samma) barn som jag kom hit med. Gärna också i ett och samma stycke. 10 fingrar och 10 tår."

Att släppa lös en otroligt snabb 3-åring i en byggvaruaffär är inte att rekommendera om man vill uppnå det ovanstående. Det är ett kamikazeuppdrag i sig. Både för barnet och föräldern.