Ett gott skratt...

...förlänger som bekant livet. I sällskap med barn, måste man leva allt bra länge då! För oj, va det kommer roliga saker mina barns munnar. Dagligen. Jag tänker alltid att det där var roligt, det ska jag komma ihåg, men i nästa tanke är det som bortblåst. Men här bjuder jag i alla fall på ett axplock från saker mina små har hävt ur sig på sistone.

Lillasyster sa stolt efter sitt kräkmaraton i helgen:
"- Mamma, visst är jag en hjälte. På att kräkas."

Och dagen efter sa hon med en otrolig inlevelse och med ett leende på läpparna:
"- Det är SÅ roligt att inte vara sjuk."

Associationsförmågan är något annorlunda på de små. Häromdagen sa jag att storasyster som nu har börjat läsa, snart kommer att sluka böcker.
"- Nej! protesterade lillasyster högljutt. Man kan inte sluka böcker. Det är inte mat"

Poäng till lillasyster.

Vid ett annat tillfälle satt vi i bilen och försökte reda ut hur min mor kunde vara både farmor och mormor till sina barnbarn när pappa Ds mamma bara var farmor till sina barnbarn. Efter utläggningen frågade vi storasyster om hon hängde med i svängarna. Till svar fick vi:

"- Ja, de är så roliga! Ibland går hjulen åt mitt håll och ibland åt lillasysters håll. Sväng mer, pappa!"

Jag tror vi får ta en djupdykning i ämnet vid ett senare tillfälle. Kanske när vi inte sitter i bilen.

Vidare när vi skulle på gåsamiddag i höstas sa storasyster:
"- Jag vill inte äta den där fisken."
"- Menar du gås? svarade jag"
"- Ja."
"- Det är fågel och smakar ungefär som kyckling."
"- Åh, kyckling gillar jag! sa storasyster"
"- Fast fetare. sa jag"
"- Nej, jag tycker inte om fetaost."
"- Nej, det är inte fetaost i den. Den är saftigare."
"- Åh, saft tycker jag om!"

Storasyster tror sig också ibland vara lite smartare än sin lillasyster och tillrättavisar gärna. Ibland kan även det bli lite galet.

Lillasyster sa för en tid sedan:
"- Mamma vet du, ett pelement på förskolan är superdupervarmt!.
Då rättade storasyster genast sin syster och sade med en övertygande och lite kaxig röst:
"- Åååh, men det heter faktiskt inte pelement, det heter emelent."

Japp, så det så. Emelentet på förskolan var superdupervarmt.

Jag inser att dessa exempel till viss del förmodligen hamnar under kategorin  "you had to be there" eller så måste man nog vara nära besläktad. Men jag tror att ni ändå förstår vad jag menar med barn generellt. Lite sött, tycker i alla fall den fullt opartiska mamman.