En rumpnisse i familjen

"- Varför då?" är numera lillasysters mantra.

Om jag t ex säger att man måste äta.
"- Varför måste man äta mamma?
"- Jo, för annars orkar inte kroppen leka.
"- Varför orkar inte kroppen leka, mamma?"
"- Därför att den behöver energi och det får den av mat. Som bilen dricker bensin.
"- Varför dricker bilen bensin mamma?"

Och så kan det fortsätta ett bra tag. Jag blir så smått tokig. Fast det är också väldigt gulligt.

I helgen när vi var i en affär pekade hon på expediten och frågade högt:
"- Mamma, varför har hon en tjock mage?"
Som tur var, var det en flicka som var tydligt gravid, så vi kom lindrigt undan. Flickan var väldigt gullig och förklarade att det var en bebis där inne. När följdfrågan om varför det var en bebis där inne kom, så var vi gudskelov betalade och klara. Jag ursäktade min påflugna dotter, skyndade mig därifrån lätt rodnande och lämnade en hel affär med småflinande kunder bakom oss.

Varför gör hon på detta viset? Typiskt 3,5-årsbeteende tro?

Vaffö? Vaffö då då?