En hjärna? Jättegärna!

Varje kväll, precis vid insomningsögonblicket, är det som om min hjärna lägger i en extra växel. Som om alla chakran som finns att tillgå öppnas och allt är så tydligt, enkelt och klart. Ett problem som kan ha gäckat mig hela dagen blir plötsligt glasklart och kreativiteten flödar. Just då skulle jag antagligen kunna lösa hela Syrienkonflikten och ta fram ett botemedel mot cancer samtidigt. Förutsatt att jag var vaken förstås. För det är ju just det. Jag är någonstans mitt emellan vakenhet och sömn. Min hjärna går på högvarv, men det är som om den inte riktigt har kontakt med kroppen. Lite som att vara i koma. Kroppen lyder inte vad hjärnan säger åt den.

Det är ofta just då jag kommer på det där viktiga jag måste göra på jobbet dagen efter, vad jag ska komma ihåg att ta med till förskolan och bra inlägg till bloggen. Jag tänker alltid att jag borde kanske skriva ner detta så jag inte glömmer det under natten, men min inre röst säger mig att det kommer jag absolut komma ihåg. Det är ju en så himla bra idé! En sån glömmer man inte i första taget.

Och så somnar jag, natten går och på morgonen är hjärnan helt blank. Förutom det där skavandet om att jag hade en bra idé igår, men nu kan jag inte komma på vad det var. Om jag ändå hade skrivit ner den...

Jag somnar med en surrande och organiserad hjärna likt Stephen Hawking (ok, kanske inte riktigt) och vaknar upp med ett blankt blad, likt en nyfödd bebis (helt riktigt).

Som ni förstår hade jag en väldigt bra bloggidé igår kväll, men nu är den som bortblåst och ni får hålla tillgodo med en blogg om en superbra idé som jag inte kan komma ihåg. Lätt för mig att säga nu, och bra mycket svårare att bevisa.

Jag har funderat på att börja med meditation eller hypnotiseras för att öppna upp min hjärna i ett kontrollerat tillstånd och kunna ta del av alla mina ”briljanta” idéer. Vi får la se. Bra att jag har skrivit ner meditations/hypnosidén här i bloggen i alla fall, om jag skulle glömma den någon gång.