På första plats troligtvis att VI väckt HENNE klockan 06:50 varje morgon i veckan, släpat upp henne, tvingat på henne kläder samt lämnat henne på förskolan. Tung brottslighet!
Dessutom kan jag ha blivit fälld för det faktum att jag i veckan dammsög upp indianpärlor från ett halsband som lillasyster med mycket möda och kreativitet roat sig med att klippa sönder i ryamatan. Alla veckans oförätter vi utsatt henne för, bakades nu ihop till en gigantisk morgoncocktail bestående av högljutt hästgnäggande, dansande med klackskor i parketten och skriksång från "Frost". Hon fick fram sin poäng.
Senare på dagen hade vi ett brandtal från föräldrar till barn om beteendemönster vid uppvaknanden innan klockan 7 på helger. Vi började med förklaringar om hur vi alla mår bättre om vi inte behöver vakna till cymbaler och ostämda julsånger framförda i falsett och avslutade med hot om indraget lördagsgodis om hon inte kunde tänka sig att hitta en mer dämpad sysselsättning i gryningen. Självklart får hon väcka en av oss. Men alla tre övriga familjemedlemmar behöver inte snubbla upp och krocka i hallen med morgonandedräkter som kan väcka de döda.
Något av det vi sa gick tydligen fram, för på söndagen vaknade vi inte förrän 06:53 (sovmorgon!!!) då vi vaknade av ett tisslande och tasslande ute i hallen och sen små steg som försvann nerför trappan. Bara för att höra:
"- PAPPA, KAN DU HJÄLPA TILL ATT SÄTTA PÅ TV:n!?"
Även om ropet fick både mig och maken att ramla ur sängen så var det ju ändå ett steg upp från gårdagens brutalitet. Grymt nöjd med förbättringen, vände jag mig om i sängen medan maken gick till undsättning. Kort därefter fick jag ett sms om att jag var saknad nere i TV-soffan, nybakade scones var serverade och brasan var tänd. Snacka om kovändning. Sköna söndag!
Hon är så söt när hon sover...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar