Att få vara med och leka eller inte få vara med..?

...det ska inte ens behöva vara någon fråga. Men på lillasysters förskola är det det.
Där är det tydligen helt ok att säga till någon att den inte får vara med i en pågående lek. Orsaken sägs vara "något nytt" och att de som leker har en tanke med sin lek och därför ska få leka klart den.

Alla celler i min kropp skriker FEL eftersom jag tycker att alla som är snälla SKA få vara med och leka och att det är superviktigt att inkludera, inte exkludera! Alltid! Och speciellt att det implementeras redan i förskoleåldern. Vad kommer annars hända när de blir äldre?

 

Missförstå mig rätt, jag har full förståelse om t.ex. 5-åringarna behöver sitta ifred med pedagogiska skolförberedande saker en stund eller att om man stör i sagoläsningen, ja då får man gå ut. Men att det är ok att neka en kompis att vara med i "mamma, pappa, barn", vad är vitsen med det? I min värld skapar det ett utanförskap och hur kan ett utanförskap någonsin vara något bra?

Tänk dig själv om du kommer till jobbet och två kollegor dricker kaffe, du kommer fram och säger glatt hej och de vänder ryggen till dig och säger att de inte vill involvera dig i samtalet. Inte så kul kanske?!

Varför inte lära våra små att "the more the merrier" och lära de att bjuda in andra barn i leken? Det kanske t.o.m. kan få leken att bli ännu roligare? Låt oss lära våra barn att INKLUDERA, inte exkludera så skulle världen kunna bli lite vänligare. Tänk vad ett leende, en utsträckt hand eller ett hej kan göra skillnad.

Jag har precis skrivit ett vänligt mail till förskolan där jag kort och gott ifrågasatt denna pedagogik. Kanske att jag missat något och allt är ett stort missförstånd. To be continued...