Frulle på skolan

Idag var vi bjudna på frukost på lillasysters skola för att samla in pengar till en skolresa senare i vår. Alla barn (och fröknar) hade bakat och fixat så fint! 

 

Dramaten, nästa

Här hemma är det sällan en tyst minut. Och då menar jag tyst på riktigt. Så där så man hör klockan tickar.

Även om tjejerna är på sina rum med stängd dörr så hör man antingen kiv eller musik, men tänker nu välja att fokusera på musiken. Storasyster kan knappt ta ett steg utan att nynna på nån bit, ta ett danssteg och snurra förbi spegeln och stanna upp en sekund. Det är så roligt!

Hon har blivit en riktig showare. Det ska sjungas och nynnas i ett och hon har nästan alltid musik i lurarna. Hon har faktiskt bett att få börja på drama, så nu står hon i kö. Om hon vill stå på scen, dansa och sjunga så är jag den första att heja på! Dramaten 2030?!

Piggarna är nere

Min kära mor brukar säga att det inte blir vår förrän piggarna kommit ner. Så, nu är de nere. Kan vi få vår nu?! Jag som t.o.m. har planterat vårblommorna.



För att inte tala om lillasyster som vägrar vinterkläder. Fleecetröja, gympaskor och möss/vantlöst ska det vara. Och tjatar jag så blir det bara värre. Så hon får väl frysa då lilla Tokan.

    

Bacilljefvlar

Min roliga och händelserika helg tog en plötslig vändning i lördags. Jag kände mig hängig, andfådd och dundertrött hela förra veckan men trodde kanske att det skulle gå över, men inte då. I fredags var jag ute och åt middag med en vän, men kände mig inte helt på topp. Sen vaknade jag på lördagen med frossa och ont i halsen. Blääää! Så det blev till att ställa in en bebisdejt och ligga på soffan i stort sett hela dagen.

Igår kände jag väl att det fanns hopp om et, men fortfarande halsont, yrsel och håglöshet.
Jobbar hemifrån idag och längtar efter horisontalläge... Ska man inte vara frisk när det är vår? Fast det kanske inte riktigt räknas som vår än eftersom det är galet KALLT fortfarande.


Som tur är, är resten av familjen friska. Men nu kanske jag jinxade det... Peppar, peppar!

Havsutsikt?!

Jag har inga galet upphetsande bilder att bjuda på idag. Snickaren har satt panel på insidan av taket och el-killen har dragit all el ~ jag gör virtuella kullerbyttor ~

Takfönstret har också kommit på plats och jag skrattade gott när jag fick sista bilden från snickaren med texten "havsutsikt!"

Var är havet? Det är liksom bara dimma på hans redan dimmiga bild :)

Men jag kan för mitt inre se en rosa/orange himmel i väst och en sol som glöder när den sjunker ner i horisonten. Jag kan nog t.o.m. höra hur solen fräser när den slocknar. Kan du?

    

    

Takfönster med havsutsikt...?!

Sol & vår

Idag kom solen tillbaka - härligt!

Vi träffade snickaren på FM för att stämma av det sista. Det känns väldans bra och han är "skitnöjd" som han själv uttryckte det. Och vi kan bara instämma.

Sen kom min syster och hennes familj, som varit sjuka i påsk, på besök och påskdagslunch.

Efter det tog vi tag i vår lilla trädgård med räfsning, avverkning av några träd, rivning av gammalt staket etc. Hela familjen hjälpte till - heja oss!

  

     

Glad Påsk!

Dagen började med att köpa dörr m.m. och leta golv till nya delen av stugan. Det ligger nämligen redan ett enhetligt golv i gamla delen av stugan så vår utmaning var att hitta ett som passar så bra som möjligt i allt vad färg, material, bredd och tjocklek heter. Inte det lättaste, men alternativet att köpa nytt golv till hela stugan och bryta upp det gamla, kändes inte så lockande. Men nu tror jag att vi har hittat ett som kan funka.

Sen var det dags för cirkus medan snöblandat regn slaskade ner utanför. Just härligt påskväder - men vi hade det bra och varmt inne i cirkustältet.

    

På kvällen var det äggmålning och påskmiddag hos mina föräldrar.

    

    

Inflytt och långfredag

Vi började dagen med att installera oss i stugan. Det blev mycket "barn, är ni snäll och inte gnugga er i det ulliga gula som sticker ut från väggarna" och "se upp för utskjutande spikar"... Men, men, det som inte dödar, härdar.

    

       

Sen var dags för den traditionsenliga långfredagslunchen hos mor och far - nässelsoppa, inkokt lax och påskbakelse. Efter maten ordnade kusinerna med femkamp för de vuxna och därefter blev det äggjakt i trädgården.



På kvällen bjöd vi in mor och far på premiärmiddag i stugan i form av fryspizza och rödvin i soffan. Lite spartansk premiärmiddag, men ändå middag.

       

    

Ni ville väl ha pizzavalv?

Det var snickarens fråga till oss när han tidigare idag skickade över denna bild...

Sen kom nästa bild...puh!

Många for till Blåkulla idag. Vi for till stugan. Med oss i bilen hade vi två små förväntansfulla påskkärringar.

Så här såg stugan ut när vi väl kom fram. Väggen mellan nya och gamla delen var borta och reglar var resta till vårt blivande sovrum. Inga fönster på plats än pga felleverans, men vi känner ändå att vi vill testa att sova i stugan trots utlovade minusgrader i helgen. Men först en natt i mina föräldrars isolerade hus med fönster. 

Det är insidan som räknas

Nu har vår snickare påbörjat arbetet på insidan. Det där med att vi ska kunna bo i stugan i påsk är nog tyvärr inte längre realistiskt. Det saknas fönster i nya delen liksom altandörr i gamla. Fönster och dörrar kommer först den 25 april. Lite synd eftersom vi bestämde allt i god tid med snickaren just för att han skulle kunna beställa allt och få det levererat inom 1-2 veckor.





Nåja, så här ser det i alla fall ut just nu. Mysigt, eller hur?

    
Vårt blivande sovrum till vänster, ytterdörr och vardagsrum till höger

    
Loftet

En stad i sorg

Igår åkte vi in till stan för att hedra offren och för att försöka förstå. Nyheterna på TV:n har varit på nästan hela helgen och tjejerna har inte kunnat undgå vad som hänt så vi tänkte att en tur till stan kanske skulle kunna ge de svar på deras frågor.





Jag vet inte om det var rätt, tjejerna är ju ganska små. Men ändå börjar de bli så varse om allt som händer omkring dem och det pratas om saker i skolan. Dessutom är ju denna händelse inget som man bara kan sopa under mattan.





Vi parkerade i våra gamla kvarter på Norrmalm och strosade Drottninggatan ner. Vi stötte på hjulspår på gatan och såg tydligt lastbilens framfart.

Framme vid korsningen Olof Palmes gata mötte vi en folkmassa och en tystnad. Jag väntade mig att någon höll tal och alla lyssnade, men det var ingen som höll tal och ingen som lyssnade. Alla var bara tysta och stod vördnadsfullt runt en filt med blommor och ljus. Jag har förstått i efterhand att det första dödsoffret hittades här.

 

Vi gick långsamt nedåt och såg tunga betonglejon på sniskan, blod på gatan och trasiga butiksskyltar. Men vi såg också blommor i massor, tända ljus och folk som delade ut gratiskramar mitt i allt.

Vi gick hela vägen ner till Sergels torg där blomsterprakten var enorm! Svenska flaggor, nallar och fina ord från en främling till en annan fanns också.

                   

Mycket tagna, gick vi till en restaurang och försökte väl låtsas som om allt var som vanligt. Men vem lurar man egentligen? Ingenting kommer bli som vanligt igen. Denna meningslösa fruktansvärda våldshandling har förändrat Sverige för alltid på mer än ett sätt.



Man måste bara påminna sig själv ibland över hur bra man har det och njuta av varje minut tillsammans med sina nära och kära <3

Terrorttack i Stockholm

I går satt jag tillsammans med mina kollegor i vårt kök på jobbet och hade precis smaskat i mig fredagstårtan och avslutat vinlotteriet när en kollega uppmärksammade oss på en svart pikébuss utanför fönstret med blinkande blåljus och poliser som tog på sig västar och annan mundering.


Inga konstigheter, tänkte jag, eftersom mitt kontor är beläget i samma hus som polisens garage. Det brukar alltså vara många målade och civila bilar i krokarna. Men då säger min kollega att nån har kört in med en lastbil i Åhléns och där någonstans brast den lättsamma fredagsstämningen.



Jag gick direkt till min dator och in på Aftonbladet. Mycket riktigt. Livesändning med TERRORATTACK i versaler. Det tog ett tag innan ögonen och hjärnan satte ihop orden rätt, men sen kom rädslan, sms från min svåger och den alldeles omedelbara känslan av att jag ville ta mina barn i säkerhet.

Jag ringde min man som arbetar i stan, men som tur var hade han redan lämnat sitt arbete och var halvvägs hem för att hämta barnen.







Därefter följde några konstiga minuterar ömsom kollande livesändning, googlande "lastbil + Åhléns" och svarande som vanligt på jobbmail. Mina vänner på kontoret började ringa sina respektive och beslutade sig för att lämna kontoret och åka och hämta sina barn på förskolor och skola. En av mina kollegors 8-åring var med sin skola på Skandiabion på Drottninggatan och fick besked att barnen var inlåsta i salongen och att de inte fick komma och hämta dem. Hemska tanke!





Jag tvekade ett tag på hur jag skulle göra. Var det bäst att åka hem nu direkt eller fanns det en risk att ge sig ut på gatorna?! Nu arbetar jag utanför centrum, så det kanske inte var så farligt, men man kunde ju aldrig så noga veta. Jag pratade med en kollega som erbjöd mig skjuts hem. Det kändes tryggt.

Det gick bra att komma hem. Vi fick ta några omvägar och stötte på en del trafik, men inga större problem. I bilen lyssnade vi på radion, kollade nyheter och Facebook i telefonen. Jag blev överröst av sms från orolig familj och vänner som ville kolla om jag/vi var ok. Då någonstans började jag förstå vad som hade hänt.


Minst två döda, åtta skadade, barn inblandade och skottlossning runt om i stan. Hände det här verkligen? Nu? I Sverige? I Stockholm? Overkligt. Och vi visste inte om det hela var över, eller om detta bara var början

Väl hemma tittade hela familjen på nyheterna och vi försökte förklara för barnen...men hur förklarar man något sådant här för barn? Lillasyster var först skärrad och ville kramas mycket medan storasyster verkade obekymrad. Vid läggdags var det ombytta roller och storasyster behövde många kramar.





Samtidigt någonstans, i samma stad, fanns det folk som inte skulle få krama sina nära och kära god natt denna kväll. Eller någon annan kväll framöver heller för den delen. Någonsin. Vi kan bara tacka vår lyckliga stjärna.

Bilder lånade från Aftonbladet