En stad i sorg

Igår åkte vi in till stan för att hedra offren och för att försöka förstå. Nyheterna på TV:n har varit på nästan hela helgen och tjejerna har inte kunnat undgå vad som hänt så vi tänkte att en tur till stan kanske skulle kunna ge de svar på deras frågor.





Jag vet inte om det var rätt, tjejerna är ju ganska små. Men ändå börjar de bli så varse om allt som händer omkring dem och det pratas om saker i skolan. Dessutom är ju denna händelse inget som man bara kan sopa under mattan.





Vi parkerade i våra gamla kvarter på Norrmalm och strosade Drottninggatan ner. Vi stötte på hjulspår på gatan och såg tydligt lastbilens framfart.

Framme vid korsningen Olof Palmes gata mötte vi en folkmassa och en tystnad. Jag väntade mig att någon höll tal och alla lyssnade, men det var ingen som höll tal och ingen som lyssnade. Alla var bara tysta och stod vördnadsfullt runt en filt med blommor och ljus. Jag har förstått i efterhand att det första dödsoffret hittades här.

 

Vi gick långsamt nedåt och såg tunga betonglejon på sniskan, blod på gatan och trasiga butiksskyltar. Men vi såg också blommor i massor, tända ljus och folk som delade ut gratiskramar mitt i allt.

Vi gick hela vägen ner till Sergels torg där blomsterprakten var enorm! Svenska flaggor, nallar och fina ord från en främling till en annan fanns också.

                   

Mycket tagna, gick vi till en restaurang och försökte väl låtsas som om allt var som vanligt. Men vem lurar man egentligen? Ingenting kommer bli som vanligt igen. Denna meningslösa fruktansvärda våldshandling har förändrat Sverige för alltid på mer än ett sätt.



Man måste bara påminna sig själv ibland över hur bra man har det och njuta av varje minut tillsammans med sina nära och kära <3