Min tand är lös...

Alla tappar sina tänder, alla utom storasyster...

Det är i alla fall så hon känner just nu och detta bryderi upptar all hennes vakna tid. Hon har en riktigt lös tand som hon vickar på dagarna i ända flitigt påhejad av lillasyster som tycker hon ska dra ut den så det kommer bloooood.

Men den sitter envist fast i några små fästen. Hur som helst, vi är förberedda på tandfens ankomst. Hennes lilla dörr är pimpad med fjädrar (!) och brevlådan uppe, men storasyster är tveksam om tandfen verkligen får plats att bo inne i väggen...

Ooops, I did it again!

Hur tankspridd får man vara..?!

Toalett. Check.

Nu har vi toalett i stugan, nya vattenledningar till nytt kök och WC och förberett för utedusch.

Jag älskar när allt flyter på som planerat och hantverkarna vet vad de gör. Sen kan man säga vad man vill om hantverkarnas stilkänsla... Och driver man ett sånt här projekt på distans, ja då får man helt enkelt acceptera ett inte helt 100% snyggt resultat. Men funktionsdugligt i alla fall. Nästa gång ska jag leta efter en homosexuell hantverkare. Nej, jag har inga förutfattade meningar alls 😳

Nu ska bara elkillarna komma dit och koppla ihop allt, sen är det klart.

Ja, vi ska förstås bygga vägg, tapetsera, sätta upp hyllor m.m. men det gör vi lite efter hand. Det är bara roligt att utmana oss själva lite.

Mor & Far, stort tack för all er hjälp med barnpassning, grävning, nyckelfix, sågning, rivning mm. Utan er hade det aldrig gått så här snabbt och smidigt! Ni är fantastiska!

Att jag aldrig lär mig!

Alltså dessa förbenade blå skoskydd i plast!!! Jag måste pinsamt nog erkänna att det händer att jag glömmer de lite för ofta...

Oftast kommer jag (eller nån vänlig medmänniska) på det ganska så direkt men det har faktiskt hänt att jag sett det efter en aaaallt för lång promenad. Folk jag mött måste trott att jag rymt från psyket eller nåt...

Är det bara jag som jämt glömmer kvar de små blåa på fötterna eller finns det fler förvirrade själar där ute?

Imorgon ska jag till tandläkaren...to be continued.

Ullbröllop

Idag firar vi Ullbröllop, alltså sju år som gifta!!!

Lillasyster utbrast i morse:
"-Wooooow, det är ju Jättelänge!

Jovisst, men det beror i och för sig på vad man jämför med. Våra föräldrar har varit gifta 39 resp. 42 år i år så då känns 7 år ganska fjuttigt. Men i hennes snart 4-åriga värld, måste ju 7 år vara en hel evighet.

Sen undrade hon om jag älskade pappa ända till affären och tillbaka...Japp, ÄNDA till affären och TILLBAKA älskar jag min man :)

You´re still the one 💕

 

"Livets stig ska jag vandra med dig, det kan va lätt, det kan va svårt, det kan va hårt. Men tillsammans starka vi är, du står mig när, vartän du är, ja håll mig kär"

Man kanske skulle cykla?!

Alltså det här med bil, vi har haft vår bil inne på verkstaden fyra gånger den senaste veckan och vi är nu 15.000 kr fattigare!!! Varför händer alltid allting på en och samma gång? Alla utgifter kommer liksom tillsammans som en kalldusch.

Känner mig lite bitter över att vi inte sålde bilen i våras som vi hade planer på, men så blev det ju en sommarstuga istället för ny bil.

Nåja, nu rullar vi fram på fina säkra däck, drivremmen är bytt och alla bromsarna är nya. Vi kanske ska försöka sälja bilen i höst istället och börja cykla. Det är både billigare, bra med motion och miljövänligt.

 

Att klippa navelsträngen

Idag vinkade storasyster glatt åt mig när jag lämnade henne på skolan, tog en kompis i handen och gick in i sitt klassrum. Jaha, men jag då? undrade jag för mig själv där jag stod kvar ute i kapprummet. Även om hon inte verkade behöva en hejdåkram, puss och en försäkran från mamma om att dagen kommer bli så bra sååå, behövde nog jag det.

Nåja, det var tur att jag hade lillasyster med mig så jag hade någon att hålla i hand. Vi lunkade över skolgården bort till lillasysters nya förskola. Vi valde att byta förskola för henne i samma veva som storasyster skulle börja skolan just för att underlätta logistiken här hemma. Det finns att göra ändå i denna familj utan att man ska ränna till två olika ställen för lämning och hämtning. Detta livspussel!

Väl framme på lillasysters förskola fick jag uppleva exakt samma sak som fem minuter tidigare. Historien upprepade sig. Lillasyster tog sin nyfunne vän i handen och sprang iväg samtidigt som hon tjoade:

”- Hej då mamma! Ha en bra dag vid datorn!”

Va?! Snopet värre! Jag antar att mina barn har klippt navelsträngen!!! Och de som inte ens får hantera saxar utan en vuxen i närheten! Hur gick detta till?

Antar i och för sig att det är bättre att det görs successivt i unga år än att de vid 35 år fortfarande är tokberoende av sin mamma trots att de har en egen familj. Jag ser det runt omkring mig, vuxna människor som förlitar sig blint på att mamma/pappa ska fånga upp dem och deras barn. Vuxna "barn" som utnyttjar sina föräldrar och samtidigt söker deras bekräftelse. Dock är detta inte enbart den ena partens fel utan även förälderns. Ingen verkar ha klippt den där berömda navelsträngen och det är som att de inte kan leva utan och nära varandra. Som i ett kärleksförhållande. Snacka om Oidipus- och Elektrakomplex! Personligen tror jag aldrig att detta kan vara nyttigt. Inte för någon part eller för deras respektive... Something´s gotta give. Eller someone.

Med det i färskt minne antar jag att jag får se dagens händelser som någonting positivt trots allt. Ett utvecklingssteg i rätt riktning. Jag tar det gos och den närhet jag får och ibland kommer jag knycka en kram eller två framför Bolibompa i soffan. Och jag kommer trösta när de är ledsna och jag kommer smälta varje gång den lilla barnhanden tar min och de säger att de älskar mig. Och jag säger det tillbaka. För oj va jag älskar mina små diamanter! Med eller utan navelsträng.

Skolstart, ballonger och lilleskuttårar

Det var en nervös, förväntansfull och välkammad sexåring som idag började 0:an.
Skolan har som tradition att inte bara fira skolavslutningen utan även skolstart med tal av rektorn, sång, ballongsläpp och tårta till alla barn - vilken fest!

 

 

 

 

Alla stolta paparazziföräldrar var på plats med kamerorna i högsta hugg för att få en bild av sitt barn (jag med såklart). Mitt i folkvimlet såg jag  plötsligt att storasyster började gråta helt bestört så ankmamman (a.k.a moi) rusade genast fram genom folkvimlet likt en gladiator och fick veta att dotterns lilleskuttårar berodde på att hon inte ville släppa iväg sin ballong... Med ett löfte om att vi kunde blåsa upp en hel armada med ballonger hemma, pekade hennes smilband uppåt igen.

Efter invigningen tyckte storasyster att det var helt ok för mig att gå, bara jag kom tillbaka till lunch.
Så då var min äldsta avkomma kvar på skolan. Ensam. Mammas stora tjej! Och inte en enda tår fällde hon över att jag gick, suck. Tydligen var det svårare att ta avsked av ballongen än den som gett henne liv... Hon kan väl tycka att det är liiite tråkigt att bli lämnad efter att vi varit tillsammans varje dag under årets två månader långa sommarlov ?!

Å andra sidan tror jag att vi alla är redo för lite vardag nu. JAG har massor att ta tag i så jag måste faktiskt erkänna att jag längtar till nästa vecka när båda tjejerna är inskolade och klara och går i skolan/förskolan som vanligt, mannen är tillbaka på jobbet och jag kan fokusera på mitt - att hitta ett stimulerande och utvecklande jobb inte allt för långt borta från hem och skola.

Redo för skolstart!

I veckan är det dags för skolstart för storasyster och ny förskola för lillasyster så jag har laddat upp med regnkläder så att det ska räcka hela hösten.

Kappahl har haft 3 för 2 på alla barnsaker och jag tror att jag har köpt upp halva lagret (i alla fall allt rosa). Lika bra att vara förberedd.

Kappahl har vunnit "Bäst i test" med sina regnkläder och skaljackor så det känns ju bra. Upp till bevis i höst.

a

Före & efter

Så där ja! Nu är köket i stugan rivet och uppbyggnaden av vår blivande toalett kan börja. Vår duktiga hantverkare (min far) har med hjälp av sin bäste vän kofoten rivit allt själv medan jag mest hejat på och burit ut brädorna. Imponerande! Ja, inte min insats, utan min fars.

Mannen min har varit i Lund på jobb denna vecka och blev glatt överraskad av resultatet. Men barnen då? undrar ni förstås. Lugn, de har varit i säkert förvar hos bästa mormor långt borta från rostiga spikar och vassa träflisor.

Våra andra lokala hantverkarna står snart redo att ta sig an VVS, snickeri och el. Oj va vi längtar tills allt är klart! Men jag måste erkänna att jag tycker det är ett väldigt kul projekt att styra och ställa med och jag har redan lärt mig massor!

Nu ska vi tillbaka till vår ö och inskolning för tjejerna står på schemat. Tjohoo!

 

   

Före rivning och efter

Bilrekond de luxe

Först vill jag bara meddela till alla oroliga att lillasyster mår bra. Hon visade sig vara hårdhudad och kom undan med blotta förskräckelsen, näsblod och några skrapsår på läpparna. Puh!

Efter en lång sommar där vi har tuffat runt i bilen fram och tillbaka mellan ost- och västkusten kände jag att det kanske var dags att sanera städa ur vår bil lite.

"Äckelchock!", som kvällstidningar skulle ha uttryckt det.

Alltså på riktigt! Vad har vi gjort i den där bilen hela sommaren? Trots att jag och min man haft en tyst överenskommelse att inte äta i bilen så hittade jag krossade Mariekex och russin mellan sätena och i skrymslen på bilstolen som man absolut inte kommer åt. Jag hittade gamla flottiga McDonalds-pommespåsar ihopskrynklade under sätet. Konstigt, eftersom vi även har en tyst överenskommelse att aldrig ge våra barn McDonaldspommes...

I gömmorna återfanns också godispåsar, småpengar, en halväten banan prydligt placerad i sidofacket, fjärrkontrollen till DVD-spelarna som varit borta jäääättelääänge, trosor (barnstorlek) och en hel massa annat oidentifierbart som antagligen skulle kunna krypa ur bilen alldeles själv om jag lät det ligga en dag till.

Så, tips till alla småbarnsfamiljer som har semestrat i bilen denna sommar, ta en extra titt på ställen i bilen du inte riktigt trodde fanns.

Man lär av sina misstag...

Det fick lillasyster bittert erfara i veckan när hon i ett obevakat ögonblick fick för sig att testa storasysters skate board - utan skydd!

Jag höll precis på att hjälpa storasyster av med alla skydd när jag hörde lillasyster gråta på ett så där riktigt hjärtskärande sätt. Jag hittade henne alldeles blodig ute på gatan bredvid skate boarden. Det droppade rejält med blod från näsan och hon var alldeles blodig i ansikte, på armar, händer mm. Hu så hemskt!

Efter lite tvätt, koll av tänderna och prat med tandläkaren så var hon på benen igen. Hon sa att hon bara hade lite ont i munnen, som ett litet bär.

Snacka om att hon hade änglavakt! Jag vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända.

Sen konstaterade lillasyster att man måste ha skydd när man ska åka skate board. Som sagt, man lär av sina misstag...

 

Lillkusin på besök

I veckan fick vi besök av tjejernas nye kusin, bara fyra dagar gammal. Vilken liten goding!!!

Lillasyster blev lite extra förtjust i honom men tyckte allt att han var lite tråkig som bara ammade och inte lekte så mycket.

Medan lillkusinen ammade, sov eller bara blev gosad med, busade de fyra storkusinerna runt i trädgården, badade och bjöd på en teatershow. Härlig fantasi de har de där små! Det dröjer nog inte länge förrän lillkusinen också får vara med i ensemblen.

Årets varmaste dag

På årets varmaste dag måste man bara vara vid vattnet där man kan svalka av sig och få lite bris. Sagt och gjort, tog vi vårt pick och pack + grannbarnens pick och pack och drog ner till vattnet.

Jag ska verkligen inte klaga på det varma vädret, men idag var jag väldigt glad över att bo på en ö där det ständigt blåser! Vilken hetta!

 

    

Hemma igen

Nu är vi hemma i huset igen och hela gatan ligger spöklikt öde. Alla grannar verkar vara på sina semesterställen... Alltså, inga av de efterlängtade kompisarna att leka med.  Trist.

Som grädde på moset har lillasyster blivit sjuk efter att hon varit febrig och illamående i två dagar. Stackars liten!

Vet inte vad det kan bero på men det började i torsdags när jag hade planerat en överraskning för mannen utan barn. Det blev go-cart och en drink innan barnvakterna ringde och sa att lillasyster hade 39,2 i feber och hade ont i magen. Vi var inställda på att avbryta kvällen, men efter lite Alvedon var hon pigg igen och vi satsade på en middag ändå. Det gick fint ända till senare på kvällen när vi fick hämta hem vår lilla sjukling. Sen har det varit till och från men idag är hon totalt däckad.

 

   
Go-cart och drink före maten

 

   
Här gifte vi oss 2007                               Lillasyster på hemfärd

En liten trött tös

Men solen skiner och värmen är tillbaka. Det är inte fy skam det.

Guld i simning

Slutet gott, allting gott!

Storasyster bestämde sig för att fullfölja simkursen och hoppade något tveksamt, men modigt ner i poolen igen. Det var en mäkta stolt tjej som fick diplom idag och sitt allra första simmärke - Baddaren. Hon behandlar sin Baddare som om den vore av ädlaste guld. Sann lycka för en 6-åring!

Nu är det dags att stänga stugan för sommaren och ge oss tillbaka hem till storstaden. Adios västkusten och tack för många härliga sommarminnen! Denna sommar kommer då sannerligen gå till historien!!!