Det där med att ropa hej

Jag ropade nog hej lite för tidigt igår när jag sa att barnen klarade det här med jetlag såååå bra. De kom i säng i vanlig svensk tid igår och snusade så gott ända tills det var dags för oss att sova, då kom de trippande. Först en och sen en till.
"- Jag kan inte soooova."



Det slutade med att vi alla fyra låg i samma säng men det blev lite väl trångt. Så då bar vi in madrasser till tjejerna och det funkade fint.



Jag vill nog tro att det inte bara är jetlaggen som spökar utan kanske även lite separationsångest efter att vi varit tillsammans dygnet runt i drygt 2 veckor. Jag hade faktiskt mardrömmar hela natten instt om alla hemska saker som kunde hända mina små hjärtan på skolan nu när jag inte finns där att skydda dem 24/7 ❤️