...även i bussen. Annars kan det gå som det gick för mig i torsdags, den 1 juni,
Jag var på väg till jobbet och satt ner i bussen utan bälte när en lastbil plötsligt svängde in i vår fil och bussen fick tvärnita. Jag flög som en liten vante, med huvudet rakt in i en metallstolpe och ner på golvet. Jag hörde tumultet omkring mig och folk som skrek "- Herregud!" och "-Ring 112!". Jag föreställde mig ett inferno med folk huller om buller och benpipor som stack ut men förstod ganska snart att det var mig folks hysteri var riktad mot.
Jag kände att en ljummen, metallisk smak fyllde min mun, som när man biter sig i läppen ni vet, fast större flöde förstås. Det slutade liksom inte och blodet droppade ganska friskt ner på golvet. Jag försökte be om papper, men folk runtomkring mig verkade inte förstå vad jag sa, utan ringde ambulans istället. Jag behövde ju bara lite papper, inte en ambulans.
Hur som helst, ambulans kom till platsen, brandkår likaså och polis. Jag fick komma in i ambulansen, blev undersökt och polisen förhörde mig.
Vi körde iväg och mötte upp med min man som jag hade lyckats ringa mitt i allt och vi lämnade ambulansen och åkte till akuten, till tandläkaren och sen hem till soffan med en spräckt läpp och chock.
En helt vanlig torsdag tog sig en rejäl vändning och inte till det bättre. En lärdom - använd alltid bälte ÄVEN i buss (förutsatt att det finns förstås).
Jag var på väg till jobbet och satt ner i bussen utan bälte när en lastbil plötsligt svängde in i vår fil och bussen fick tvärnita. Jag flög som en liten vante, med huvudet rakt in i en metallstolpe och ner på golvet. Jag hörde tumultet omkring mig och folk som skrek "- Herregud!" och "-Ring 112!". Jag föreställde mig ett inferno med folk huller om buller och benpipor som stack ut men förstod ganska snart att det var mig folks hysteri var riktad mot.
Jag kände att en ljummen, metallisk smak fyllde min mun, som när man biter sig i läppen ni vet, fast större flöde förstås. Det slutade liksom inte och blodet droppade ganska friskt ner på golvet. Jag försökte be om papper, men folk runtomkring mig verkade inte förstå vad jag sa, utan ringde ambulans istället. Jag behövde ju bara lite papper, inte en ambulans.
Hur som helst, ambulans kom till platsen, brandkår likaså och polis. Jag fick komma in i ambulansen, blev undersökt och polisen förhörde mig.
Vi körde iväg och mötte upp med min man som jag hade lyckats ringa mitt i allt och vi lämnade ambulansen och åkte till akuten, till tandläkaren och sen hem till soffan med en spräckt läpp och chock.
En helt vanlig torsdag tog sig en rejäl vändning och inte till det bättre. En lärdom - använd alltid bälte ÄVEN i buss (förutsatt att det finns förstås).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar